Fogden och hans män

Under 1500-talet försökte samtliga europeiska furstar bygga upp en effektiv skatteförvaltning. Oftast fick furstarna nöja sig med att liera sig med olika lokala eliter som fick representera staten på den lägsta nivån. En lång tjänstgöringstid för fogdar och skrivare brukar ses som tecken på att kungens inflytande var litet, en stor rotation tyder däremot på att centralmaktens inflytande var stort. I Sverige under vasatiden var fogdarna regenternas förlängda arm ute i landet. De var stommen i den statliga maktapparaten. Fogdarnas tjänstgöringstid var kort och de hann därför inte utveckla några starkare band till lokalsamhället där de verkade. De var också rekryterade från avlägsna platser för att de inte skulle ha någon anknytning till tjänstgöringsstället, men hur var det med deras medarbetare? Tidigare forskning har fokuserat på fogdarna, men min avsikt är att försöka ge en heltäckande bild av personalen i fögderierna, vilket inte gjorts tidigare. Fogdarnas och deras närmaste medarbetares, skrivarnas och fogdetjänarnas, tjänstgöringstid kommer att undersökas dels för att bekräfta eller komplettera tidigare forskning och dels för att få fram nya uppgifter om medarbetarna? Deras karriärers utseende kommer att jämföras och deras bakgrund utredas. Vidare kommer löner och ersättningar studeras.

1. 2 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att göra en kvantitativ undersökning med hjälp av bevarade löneregister och försöka kartlägga gruppen fogdar, skrivare och fogdekarlar och deras tjänstgöring i tid och rum. Jag kommer att arbeta med följande frågeställningar:

1) Hur såg fogdarnas, skrivarnas och fogdetjänarnas karriärer ut, blev fogdetjänarna skrivare och fogdar och blev skrivarna fogdar, och hur var det med den geografiska rörligheten, följde skrivare eller fogdetjänare med när en fogde flyttade?

2) Hur länge stannade de på sina poster, d v s hur lång var deras tjänstgöringstid?

3) Hur mycket tjänade fogdar, skrivare och fogdetjänare och hur fick de betalt? Varierade lönen efter distriktens storlek? Vilka distrikt gav bäst betalt? Steg lönen efter en längre tjänstgöringstid?

Om möjligt kommer jag också att undersöka om tjänstemännen hade någon lokal förankring från början, men mycket tyder på att detta är svårt eller omöjligt att genomföra men om jag finner enstaka uppgifter kommer dessa att tas med som komplement till analysen.

1.3 Källmaterial och källkritik

Källmaterialet består av kammarens löneregister som finns i Kammararkivet[1] på Riksarkivet. Dessa är bevarade för spridda år och uppdelade efter stift eller landskap. Jag har valt att koncentrera mig på Uppsala stift (Uppland) delvis för att det var det största området, sett till antalet fögderier[2], i det egentliga Sverige. Andra skäl är att området ligger centralt i landet och var viktigt för kronan. Ett annat mer praktiskt skäl är att det är lättare att följa fogdarna inom ett stort område, där deras karriärmöjligheter var större, än i ett litet område. Från nämnda område finns bevarade löneregister för perioden 1549-1590. Register från åren 1550-1565 (med luckor för åren 1551-53, 1558 och 1564) är kompletta, det vill säga innehåller de flesta av fögderierna i Uppland (se bilaga 1). Löneregister från Västerås och Strängnäs stift för tiden jullön 1549-1569 (med luckor för jullön 1550, hela åren 1558-1559, 1564 och 1567) kommer att användas som lönejämförelse och för att följa fogdarnas och deras medarbetares karriärer. Vidare kommer löneregister för Småland åren 1552-1573 (med luckor för åren 1555-56, 1558 och 1564) att användas vid efterforskning av karriärer.

Löneregistren består för det mesta av uppräkningar av fögderiernas namn (i regel namnet på ett härad eller flera, eller ett gårdsnamn) personnamn, tjänstetitel och inkomst. Den kontanta ersättningen är under den aktuella tidsperioden uttryckt i mark penningar. Även klädesersättning förekommer och är uttryckt i aln. I vissa fall saknas namn i löneregistren, dessa tas inte med i undersökningen. För vissa år förekommer dubbla löneregister men namn och ersättningar är för det mesta identiska och i de fall avvikelser förekommer har jag noterat dessa. Löneregistren är ganska noggrant och prydligt förda och för det mesta lättlästa. Det förekommer att tidens tand har gått hårt fram emot ett register och bara fragment kvarstår (som t ex Strängnäs och Västerås stift år 1560 och volym 7:11)[3], då har jag jämfört kringliggande år för att i möjligaste mån rekonstruera registret.

Ett problem med materialet är att fogdarna, skrivarna och fogdetjänarna inte hade särskiljande namn. Bruket av patronymikon (fadersnamn) är mycket vanligt, det förekom t ex mängder av Henrik Tomasson och Tomas Henriksson. Även binamn är vanliga, varje år förekom personer som kallades Per Hälsing, Anders Smålänning eller Per Skrivare. Det är inget större problem att bedöma deras tjänstgöringstid eller om de följde med sin fogde vid en flytt, då det är stor sannolikhet att det var samme Per Skrivare som verkade i ett härad under en sammanhängande period och att om fogden flyttade och det samtidigt dök upp en Per Skrivare på hans nya tjänstgöringsställe så var det troligen samma person. Mats Hallenberg skriver i sin avhandling Kungen, fogdarna och riket att han använder kriteriet närhet i både tid och rum för att fastslå om två individer med samma namn är en person. Om ett namn återfinns flera gånger inom samma geografiska område och under samma tidsperiod och i liknande sammanhang och det inte finns bevis för två olika personer med samma namn, är det sannolikt samma person.[4] Jag arbetar efter samma kriterium. Ett svårare problem är att det saknas löneregister för vissa år och dessa luckor försvårar arbetet med att följa enskilda personer.

Lönerna för de olika fögderierna återfinns i stort sett där de förväntas vara, men Södertörn (Svartlösa och Sotholms härad, fögderi nummer 38 (F38)) som enligt Almquists fögderiindelning tillhör Uppland, finns i Strängnäs och Västerås stifts löneregister. Medelpad och Ångermanland, som inte tillhör några av de undersökta områdena förekommer också i de nämnda stiftens löneregister. Det gör även Gästrikland som dessutom förekommer i Uppsala stifts löneregister. Uppgifter från de tre sistnämnda områdena som tillhör Norrland har uteslutits från undersökningen. Södermanlands län ingår också i Västerås stift.

Johan Axel Almquists bok Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 som innehåller uppgifter om alla fögderier och alla fogdar kommer att användas som källa när det gäller att studera fogdarnas karriärer.

1.4 Definitioner

För att undvika missförstånd och öka förståelsen av uppgifterna i uppsatsen följer här några definitioner av centrala begrepp.

Fogdar

Fogden var en lokal befallningsman direkt ansvarig inför kungen. Fogdens uppgift var att ansvara för uppbörd och redovisning av skatter, sköta administrativt arbete och vara kungens representant ute i landet. Han skulle även öva tillsyn över ordningen och tillse att överhetens bud och befallningar åtlyddes. Hans organisation skulle fungera som polismyndighet och hålla uppsikt över alla resande (passvisering). Han var dessutom ansvarig för vägars och broars skötsel, gästgiverier och postväsende och skulle fungera som allmän åklagare.[5]

I löneregistren förekommer olika benämningar på fogdarna, som t ex landbo-[6], slotts-, rid-[7], härads-, bergs-, gårds-, gruv-, hytte- och ladugårdsfogdar. De fogdar som ingår i denna uppsats är de som var ansvariga för ett eget fögderi oberoende av vad de kallas. Underfogdar till sådana fogdar ingår också och de redovisas separat.

Skrivare

I likhet med fogdarna så förekommer samma prefix till skrivar- som till fogdetiteln. De skrivare som finns med i denna uppsats är de som var direkt underställda den ansvarige fogden för fögderiet. Det förekommer också ett flertal personer med tillnamnet ”Skrivare” och dessa kunde vara fogdetjänare, skrivare eller till och med fogdar. Dessa redovisas naturligtvis i enlighet med den tjänst de innehade. På slotten fanns en uppsjö av olika skrivare, t ex tull-, varu-, köks-, klädes-, fetalie[8]- och kornskrivare, men då dessa enbart används som jämförelse kommer de inte att behandlas närmare. Underskrivare redovisas separat.

Fogdetjänare

Fogdetjänaren skulle biträda fogden i hans arbete.[9] Fogdens karlar förekom under flera olika beteckningar. Ibland kallades de just ”fogdens karlar” eller fogdekarlar, en annan gång kallades de fogdetjänare eller fogdesvenner. Hovmän var en annan vanligt förekommande benämning, likaså gårdens karlar eller gårdskarlar. Övriga tjänare, t ex redsvenner[10] som ansvarade för skaffning och beredning av livsmedel, kommer inte att redovisas då de inte hade något offentligt uppdrag.

Undersökningsområden

Uppland (jämte Södertörn)[11]

Med Uppland avses ungefär de nuvarande Uppsala och Stockholms län. Kameralt räknades under perioden större delen av Fjärdhundra till Västmanland, även om motsvarande område ännu administrativt tillhör Västerås län. Större delen av Södertörn (Svartlösa och Sotholms härad) sammanfördes då som nu med Roslagen. Ölmebo härad räknades däremot till Södermanland. Benämningen Uppland, som kan förefalla missvisande, användes emellertid under den tid som uppsatsen omfattar, och har sedan dess behållits i namnet Upplands handlingar, som omfattar räkenskaper från det sålunda avgränsade området. Området kallas också parallellt för Uppsala stift.

Strängnäs och Västerås stift

Löneregisterna för 1550-1560 i volymerna 6 och 7 innehåller löner för båda stiften. Volymerna 8-11 för 1553-1590 innehåller enbart löner för Västerås stift.

Strängnäs stift omfattar Södermanland, Närke utom Nysund samt delar av Västmanland. Stiftsstad är Strängnäs. Stiftet bildades ca 1100 och omfattade ursprungligen huvuddelen av Södermanland, senare på 1100-talet tillkom Närke.[12]

Västerås stift bildades i början av 1100-talet och omfattar Västmanland och Dalarna utom Hamra församling och dessutom några församlingar i Uppland.[13] Ekholmens gård, Ekolsunds gård och Svartsjö som ligger i Uppsala stift ingår vissa år i Västerås stifts löneregister. Lönerna för Södertörn som också ingår i dessa löneregister tillhör enligt Almquists fögderiindelning Uppland (jfr ovan Uppland).

Småland

Småland gränsar i norr till Östergötland, i söder till Skåne och Blekinge, i väster till Halland och Västergötland. I landskapet ingår hela Jönköpings och Kronobergs län samt fastlandsdelen av Kalmar län. Dessutom ingår delar av Östergötlands län (Tryserums, Östra Eds, Gärdserums och Hannäs församlingar) och delar av Hallands län.[14] Ur fögderihänseende ingick också Öland i Småland.

1. 5 Metod

Jag kommer att använda mig av en kvantitativ metod för att besvara frågorna jag ställt.

Knut Kjeldstadli skriver i sin bok Det förflutna är inte vad det en gång var att kvantifiering är ett sätt att sammanfatta data på. Historiker kvantifierar ofta och det ger underlag för att använda begrepp som ”de flesta” och ”vanligen” i framställningen. Kvantitativa data kan också uppfattas mer precist och räknas samt bearbetas matematisktstatistiskt och databehandlas. Genom att räkna kan stora mängder data ordnas i enklare uttryck. Utan kvantifiering och en sammanfattning är det svårt att förstå stora datamängder. Det är också viktigt för historiker att jämföra olika data vid olika tidsperioder och då fungerar kvantifiering som ett utomordentligt hjälpmedel. Kvantifiering är också ett sätt att mer exakt fastställa utbredningen eller omfånget av fenomen. Genom av vara precis kan forskaren avliva myter och det är även möjligt att jämföra fenomen.[15]

Löneregistren skrivs av för tre olika områden och tjänsteställena (fögderierna) kodas. Uppgifter från de olika åren förs sedan samman under respektive fögderi för att få en överblick över all personal som verkat inom ett fögderi och för att kunna följa deras karriärer. Fogdarna och fögderierna kontrolleras sedan mot Johan Axel Almquists bok Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630, som innehåller alla fogdar och fögderier. Jag avser sedan att följa utvalda personers karriärer. Lättast att följa är fogdarna som finns omnämnda i den ovan omtalade boken, övriga medarbetare kan bara följas inom fögderiet eller tillsammans med fogden. Tjänstgöringstiden kommer att kopplas till frågan om lokal anknytningen, blev de en del av lokalsamhället?

För att underlätta läsningen har samtliga ortnamn och personnamn i uppsatsen har fått en normaliserad och modern stavning, med hjälp av hjälpmedel som Svenska ortnamn 1999[16] och ”Så stavar du namnen. Släktforskarnas namnlista”[17].

1.6 Tidigare forskning

Det finns flera avhandlingar om fogdar och statstjänstemän, men de flesta behandlar senare tidsepoker, då byråkratin var mer välutvecklad, eller andra geografiska områden än de jag tänker studera.[18] Tidigare forskning kommer att användas som jämförelse till mina resultat.

Tjänstgöringstid och karriär

Eva Österberg använder i sin artikel ”Sega gubbar? Den skiftande offentligheten och bönder i rätten under tre hundra år”[19] en metod för att bedöma stabiliteten i rättsväsendet som innebär att antalet nämndemän som satt i rätten under en tioårsperiod räknas. Det skulle alltid sitta tolv personer som nämndeman i häradsrätten och de skulle vara bosatta inom häradet. Enligt hennes metod råder det en stor stabilitet om det satt färre än 15 nämndeman på 10 år. Om det satt 16-29 nämndemän ger detta en mindre entydig slutsats. Det tyder på att nämndemännen förnyades successivt eller hade mycket varierande tjänstgöringsperioder. Var det däremot fler än 30 nämndemän tyder det på korta tjänstgöringsperioder och att uppdraget låg mycket långt ifrån karaktären av livstidssyssla.

Hon har bland annat undersökt Långhundra härad, som ingår i det materiel jag undersöker, och där var det en stor omsättning av nämndemän under perioderna 1545-54, 1556-65 och 1583-92[20]. Då fogden medverkade i häradsrätten genom att agera allmän åklagare och skrivaren kunde agera som ställföreträdare för fogden, kommer fogdarnas och skrivarnas omsättning att undersökas och jämföras med nämndemännens.

I sin avhandling Gränsbygd under krig[21] diskuterar Eva Österberg problemet med autonomi. Hon menar att fogdarna, som var en mellanhand mellan lokalförvaltningen och kungen, visserligen kontrollerades och statsmakten var uppmärksam mot försnillande fogdar men de hade stora befogenheter tillsammans med lokala styresmän att bestämma över skattelättnader och tolka föreskrifter. Det fanns ingen möjlighet för kronan att kontrollera om avkortningspolitiken (skattelättnader för t ex ödehemman) var riktigt, om bara de lokala aktörerna var överens. Det förekommer inga bevis för att bönderna gått till kungs för att klaga på hårda fogdar när det gäller skattelättnader.

Fogdarnas tjänstgöring kan följas i Almquists Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630. Detta verk som består av fyra band beskriver fögderierna och de fogdar som arbetat i fögderierna. Verket är ett mycket bra hjälpmedel när det gäller att följa fogdarnas karriär som fogdar och ger en bra översikt över fögderierna, som har varierat över tiden. Det finns problem med identifieringen av vissa fogdar. En fogde som verkat i ett fögderi kan ibland anges vara ”sannolikt (möjligen)” identisk med en fogde som verkade i ett annat fögderi vid en senare tidpunkt. I Mats Hallenbergs avhandling Kungen, fogdarna och riket gör han bedömningen att Almquists resultat i stort sett är hållbara, även om enstaka sakfel kan finnas, och eftersom det är generella drag och inte enstaka personer som är viktiga är materialet användbart.[22]

Medarbetarnas karriärer måste främst följas i kammarens löneregister, som bara finns bevarade för vissa år. Genom att följa löneregistren kan uppgifter om personalens karriärer undersökas och det kan fastställas hur många fogdetjänare som blev skrivare eller fogdar med tiden eller hur många skrivare som blev fogdar.

Bakgrund och lön

Kyösti Kiusmaa som skriver om fogdar i Finland i Suomen yleis- ja paikallishallinnon toimet menar att Gustav Vasa enligt kontinentalt mönster, främst tyskt, skapade olika förvaltningsområden med fogdar som hade en fast lön. Dessa tjänstemän bestod mestadels av icke-adliga personer, då härskaren inte var benägen att belöna adliga. Adeln var inte van vid löner som till största delen bestod av kontanter. En ny grupp tjänstemän bestod, förutom enstaka tyskar, av inhemska män som utbildats i Sverige, militära, kyrkliga och borgliga tjänstemän. Enligt Kiusmaa var det vanligt under Gustav I:s tid att fogden själv utnämnde skrivare och fogdetjänare och att antalet tjänstemän motsvarade fögderiets storlek, medan det under hans efterföljares regeringstid var kronan som rekryterade tjänstemännen.[23]

Efter Gustav Vasas död var riket inblandat i en lång krigsperiod (1563-1595) som satte sin prägel på statsförvaltningen. En naturlig förvaltningshistorisk slutpunkt är hertig Karl maktövertagande 1599/1600. Jag kommer inte i någon delundersökning följa fogdarna längre än 1599.

Hallenbergs tidigare nämnda avhandling om fogdar i Östergötland och Finland kommer också att användas för att göra jämförelser mellan löner, karriärer med mera.

2. UNDERSÖKNING

2.1 Karriär och geografisk rörlighet

Fogdarnas karriärer kan till en viss del följas i Almquists Den civila lokalförvaltningen. Försök har sedan gjorts att komplettera uppgifterna med hjälp av Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL)[24] som finns i en nyutkommen CD-ROM-utgåva, men i princip återfinns bara de adliga fogdarna där. För att kunna följa fogdarnas mäns karriärer måste löneregistren studeras. Det finns exempel på skrivare som blivit fogdar och fogdetjänare som blivit skrivare och fogdar, men för att få en bättre uppfattning om karriärmöjligheterna kommer några fögderier med bevarade och sammanhängande löneregister att beskrivas. Upplandsfogdarnas flyttningar inom de tre områden jag undersökt, Uppland, Strängnäs och Västerås stift samt Småland, kommer att följas. På grund av namnskicket på skrivare och fogdetjänare med antingen bara patronymikon eller tillnamn som ”Skrivare”, ”Jute”, ”Smålänning” m m, är det inte möjligt att följa dem mer än inom fögderiet eller tillsammans med fogden.

De fögderier som valts för denna delundersökning är Trögds härad (F11), Olands härad (F30) och Södertörn (Svartlösa och Sotholms härad) (F38). Om inte andra källor anges, är källorna löneregistren och Almquist.

Trögds härad (F11)

I Trögds härad fick fogden Håkan Värme redan jullön 1549 (Almquist anger att han blev fogde först 1551 och att Göran Hansson var fogde till 1550). Till sin hjälp hade han skrivaren Olof Hälsing, som blev kvar åtminstone till år 1557, och sju fogdekarlar. 1554 fanns det åtta fogdetjänare, varav fem var nya i jämförelse med förra lönelistan. Året därpå är fogden i Finland med sina utgärdes[25] hästar samt fogdetjänarna Bengt Skåning, Olof Jakobsson och Joen Persson för att bistå kung Gustav i det tvååriga kriget mot Ryssland[26]. Håkan Värme gick en grymt öde till mötes, han avsattes 1556 och halshöggs i Uppsala 1558. Mats Olsson blev ny fogde 1557 men avgick redan 1558. Hans personal bestod av tre nya fogdetjänare och den gamle skrivaren. De två nästkommande åren saknas löneregister och då hann två fogdar börja och sluta. Den förste var förre fogden i Närdinghundra (F32) Jakob Göransson och den andre Mikael Nilsson. Jakob bodde på sin förläning Länna gård och kallades 1562 ”en svåra[27] rik karl”. 1560-1561 var Erik Joensson (eller Jönsson Skrivare) fogde och skrivaren hette då Tomas Skrivare. Han hade första året sex fogdetjänare, som inte återfunnits i tidigare löneregister för fögderiet. Året därpå hade två av dem slutat. Erik fick livstidsbesittning på Hageby i Odensvi socken 1561 och återfanns i klagomålsregistret 1562. Han efterträddes 1562 av erfarne fogden Bengt Nilsson (Schack) som nu var fogde både i Åkers och Selebo härad (F65) och i Åsunda och Trögds härad. Skrivaren för det sammanslagna fögderiet blev skrivaren i Åsunda Göran Skrivare. Fogdetjänarna i de båda fögderierna stannade kvar, förutom en, och det totala antalet utökades med sju till femton. 1564 övertog tidigare fogden i Ekholmens landbofögderi (F43) Kristofer Persson fogdesysslan men fögderiet återfinns inte i det bevarade löneregistret för 1565. En förklaring kan vara att Kristofer hade underlåtit att göra räkenskaper, något han tillsammans med att ha dödat sin skrivare dömdes till döden för den 14 februari 1566.

Slutsatsen blir att i detta fögderi var omsättningen av fogdar och fogdetjänare stor, bara den förste skrivaren stannade en längre tid och en blev ihjälslagen av fogden. Karriärerna slutade olika för fogdarna, två blev avrättade, en drog sig tillbaka till sin förläning och en fick en livstidsbesittning. Fögderiet fusionerades i slutet av perioden med Åsunda och fogdetjänarna behölls, kanske för att de besatt lokalkännedom.

Olands härad (F30)

Jag har följt fogdarnas medarbetare i Olands härad 1550-1563 (kompletta uppgifter för 1565 saknas). I början av 1550 var Lars Trögdbo fogde, tillträdde redan 1546, men i slutet av året var det Per Olofsson som hade samma syssla. När Per blev fogde slutade en av tre fogdetjänare och en ny med namnet Bertil Fransson tillträdde. Per blev redan året efter fogde i Lagunda och Hagunda (F18) och då följde varken skrivare eller fogdetjänare med honom. År 1552 hette fogden Björn Persson och från det året finns inget löneregister bevarat, han blev sannolikt (möjligen) fogde på Hallkveds gård (F23) nio år därefter. 1553-59 var Håkan Larsson fogde och då hade fogdetjänaren Bertil Fransson blivit befordrad till skrivare och bara fogdetjänaren Lars Jönsson från 1550 kvarstod och två hade nyanställts, varav Hans Findbo var ansvarig för Täljstensberg. 1557 återfanns två nya fogdekarlar och Hans Findbo, medan skrivaren Bertil kvarstod åtminstone till och med 1563. Anders von Kengshusen utnämndes den 11 februari 1560 till ny fogde och tre nya fogdekarlar anställdes, två av dessa fanns åtminstone kvar till 1563. Anders stannade kvar som fogde till 1567 och återkom för en ny period 1569-71.

Observeras kan att i detta fögderi byttes inte hela personalen ut samtidigt och att det var fogdetjänaren sedermera skrivaren Bertil Fransson som stod för stabiliteten med åtminstone tretton års tjänstgöring. Omsättningen av fogdar var heller inte lika stor som i Trögds härad och de satt längre tider. De hade också flera fogdeuppdrag antingen före eller efter tjänsten i detta fögderi.

Södertörn (Svartlösa och Sotholms härad) (F38)

Fogden i Södertörn hette 1550 Joen Stallsven, han hade då varit fogde sex år i detta fögderi. Skrivaren detta år hette Mats Persson och det fanns sex fogdetjänare. Den 1 april 1551 utnämndes Lambrekt Didriksson till fogde och två fogdetjänare slutade och istället kom Håkan Lenck och Nils Larsson. Året därpå utökade fogdetjänarantalet till sju, när Erik Andersson och Nils Larsson försvann och ersattes med Mårten Jakobsson, Erik Skägge och Mats Persson, namne till skrivaren som nu bara kallades Mats Skrivare. Mellan 1552 och 1553 skedde flera förändringar (jämför tabell 1), fogden Lambert blev skytt, fogdetjänarna Jöns Hälsing och Olof Påske, som fanns med redan 1550, Mårten Jakobsson och Mats Persson, som bara varit ett år i fögderiet, och Bengt Krabbe, som inte ens nämns i lönelistan, fick alla tillåtelse att lämna sina tjänster. Förre detta fogdetjänaren Håkan Lenck blev ny fogde, Mats Skrivare kvarstod på sin post och fogdekarlen Erik Skägge samt en nyanställd var fogdetjänare. Håkan Lencks karriär som fogde blev bara tvåårig. Han stod inför rätta den 26 juli 1555 på Stockholms rådstuga, anklagad för bedrägeri (underslev) [28] och dömdes till döden genom hängning, men blev benådad. Mats Skrivare tog över fogdetjänsten 1555 med fyra nya fogdetjänare, någon skrivare fanns inte antecknad. Året därpå arbetade åtta personer i fögderiet, en skrivare, Anders Skrivare, hade anställts och en nygammal fogdetjänare Erik Skägge hade återkommit, ytterligare tre hade nyrekryterats och två har slutat, alltså fanns totalt sex fogdekarlar detta år. Henrik Påvelsson fick den 8 april 1560 fullmakt på fogdesysslan men redan 1561 uppfördes han på restlängd, d v s var skyldig kronan pengar, fick sparken och dömdes 1564 att betala skadestånd. Den sista lönelista som återfunnits för detta fögderi är från 1560 och defekt. Endast gamle fogdetjänaren Erik Skägge och en ny vid namn Jöns Larsson har kunnat identifieras. Mats Skrivare blev återigen fogde 1562, men kom på restlängd samma år. Återfanns året därpå som fogde i Västmanland och När (F251). Ersattes 1563 av Erik Larsson, som blev avsatt i juni samma år.

Här finns exempel på att både fogdetjänare och skrivare blev fogdar. En skrivare sedermera fogde stod för stabiliteten och lokalkännedomen och även för en geografisk rörlighet över landskapsgränserna. Hans förflyttning har inte kunnat studeras närmare då löneregistren för fögderiet (F251) saknas.

Många av fogdarna ovan hade för det mesta enbart en enda fogdebefattning och det fanns därför ingen fogde att följa och den nya fogden övertog oftast den befintliga personalen. Andra fogdar hade en andra befattning som faller utanför denna uppsats antingen i tid eller rum. Därför kommer en del av superfogden Bengt Nilssons (Schack) fogdekarriär, som varade i tjugofyra år och omfattade flera fögderier i olika landskap, att följas nedan för att utröna om hans tjänare följde honom, eller om de övertogs av nya fogdar.

Bengt Nilsson (Schack)

Han kallades även Bengt Murmästare (1540) eller Bengt Skrivare (1548) och var fogde i Stäks län (F15) 1540-48 och på Ekolsunds gård (F14) 1549-1553. Innehade fogdesysslan i Åkers och Selebo härad (F65) 1554-64 samt även i Åsunda härad (Uppland) och Siende härad (Värmland) 1557-58, i Åsunda ensamt 1559-61 och i sistnämnda härad och i Trögd 1562-63.

Den första gången han återfinns i löneregisterna är 1549-50 på Ekolsunds gård. Skrivare var då Simon Skrivare, som fick både jullön 1549, kontant klädesersättning 1549 och valborgsmässolön 1550, medan Bengt bara fick det senare, vilket tyder på att skrivaren fanns där redan när den nye fogden tillträdde. Skrivaren stannade också kvar vid nästa fogdebyte 1553. Av lönelistan att döma anställdes bara en ny fogdesven vid Bengts tillträde och två slutade. Den fogdesven som anställdes var Tomas Henriksson som stannade länge i fögderiet och avancerade via underfogdearbetet till fogdesysslan 1565. Han gjorde alltså egen karriär och följde inte sin chef. När Bengt 1554 blev fogde i Åkers och Selebo härad återfanns ingen av personalen från Ekolsund i det nya fögderiet, däremot övertogs företrädaren Palne Perssons skrivare Henrik Bengtsson som stannade till 1560. Fogdetjänarna var alla nya jämfört med föregående år. 1555 när det ryska tvåårskriget[29] pågick anställdes två ersättare för de tre fogdetjänare som angavs vara i Finland, och de återkom inte till fögderiet. Fogdetjänarna byttes ut under åren och 1561 kom det en ny skrivare som bara stannade ett år. 1562 kom den nya skrivaren Göran och nu fanns det fyra fogdetjänare. Året därefter slogs Åsunda och Trögds härad samman till ett fögderi och Bengt Nilsson, Göran Skrivare och deras fyra fogdetjänare utökades med fogdetjänarna från Trögd, förutom en som slutade, och sju nyanställda.

Det torde nu vara bekräftat att det var mycket ovanligt att medarbetarna följde fogden. I nästa avsnitt skall närmare studeras olika skäl till att personalen slutade sin tjänstgöring i ett fögderi.

2.1.1 Förändringar mellan 1552 och 1553 i Strängnäs och Västerås stift

Vid genomgång av Strängnäs och Västerås stifts löneregister återfanns en mycket ovanlig[30] lista som beskriver förändringarna mellan 1552 och 1553. Namnen på de flesta av de anställda som slutat sin anställning mellan de aktuella åren och skälet till den avslutade anställningen har antecknats (se tabell 1). Vid jämförelse mellan 1552 och 1553 års löneregister kan utläsas att uppgifterna avseende personalomsättningen stämmer väl, enbart enstaka personer som borde ha varit med på listan över förändringar har uteslutits av den som upprättat listan.

Tabell 1 Anledningar till avslutad tjänstgöring i Strängnäs och Västerås stift mellan 1552 och 1553

Yrke	död	orlov	förlöpt	skytt	knekt	ny arb pl	Summa
Fogde	2	0	0	1	0	1	4
Underfogde	1	0	0	1	1	0	3
Skrivare	2	0	1	0	0	0	3
Underskrivare	1	0	0	0	0	1	2
Fogdetjänare	10	22	1	3	0	3	39
Summa	16	22	2	5	1	5	51

Källa: KA, Kammarens löneregister vol 6, 1550-54.

Det framgår av tabellen att två fogdar avgick med döden och en blev skytt. Enligt Hallenbergs avhandling Kungen, fogdarna och riket var skyttar specialiserade yrkessoldater till häst, som bestod av både frälse (adliga) och ofrälse män i rang näst efter väpnare. Det var vanligt i Östergötland att före detta fogdar var skyttar och att skyttar blev fogdar. Gustav I (Vasa) såg gärna att män med militär träning, som utbildats i den kungliga organisationen utsågs till fogdar.[31] Hallenberg skriver vidare att i löneregistren för skyttar i Strängnäs, Västerås och Uppsala stift 1552 kan av 124 skyttar nära hälften, åtminstone ett 40-tal helt säkert, kopplas till fogdeuppdrag.[32] I denna uppsats har skyttarnas löneregister ej studerats.

En underfogde dog och en blev skytt. Två skrivare avgick med döden och en är förlupen eller har rymt sin kos, som det också uttrycks. En underskrivare har dött och en annan har bytt arbetsplats.

Vanligaste orsaken till att en fogdetjänares tjänstgöring avslutades var att han fick tillstånd att sluta (orlov), sedan var avgång med döden det näst vanligaste skälet. En fogdekarl är också förlupen. På Tynnelsö gård, som numera ligger i Överselö församling, Strängnäs kommun och Södermanlands län[33], dog fogden, skrivaren, underfogden och tre fogdetjänare samt redsvennen. Med farsoter som bland annat pest härjandes är det inte konstigt att många dog.

2.1.2 Sammanfattande diskussion rörande karriär och geografisk rörlighet

Karriärerna har varit mycket individuella och inte följt något fastställt mönster. Byråkratin var i sin linda och under uppbyggnad. Många fogdar hade bara engångsuppdrag och det står helt klart att det varit lätt att skaffa ny personal eftersom personalomsättningen hela tiden varit mycket hög. Det måste ha varit eftertraktat att arbeta för kungen, lönen var relativt god och det fanns möjlighet att bli belönad med förläningar om kungen så tyckte. Det innebar en viss risk att vara fogde, eftersom han var personligt ansvarig för uppbörden och ofta hamnade på rest, det vill säga blev skyldig kronan pengar. Speciellt i början av 1560-talet under Erik XIV:s regeringstid hamnade många på rest- och klagomålslistor och flera dömdes även att mista livet efter domar i Erik XIV:s nämnd.

Det har bevisats att det fanns karriärmöjligheter för fogdetjänarna och skrivarna, exempel har påträffats att båda grupperna kunde bli fogdar. Kiusmaa skriver att cirka 13-14 % av underskrivarna och ungefär en femtedel av underfogdarna och fogdetjänarna blev fogdeskrivare[34]. Internrekrytering kunde alltså förekomma, men inget tyder på att detta var den normala karriärvägen vid 1500-talets mitt.

Den geografiska rörligheten bland fogdetjänare och skrivare som bara kan studeras tillsammans med fogdarnas förflyttningar var inte stor, sällan följde de sin fogde. Det hade oftast inte någon möjlighet att följa fogdarna då många fogdar bara hade ett enda fogdeuppdrag under sin karriär. Vid en undersökning av fogdar som verkade i Uppland under perioden 1550-1565 hade över fyrtio procent bara ett enda uppdrag. Hallenberg som gjort samma undersökning för perioden 1523-60 anger siffran 49,4 %.[35] För Småland var siffran för engångsuppdrag nästan 60 % under samma period. Sättet att rekrytera personal överensstämmer inte med det resultat Kiusmaa redovisar i sin finska undersökning 1560-1600[36]. Enligt honom var det vanligt under Gustav I:s tid att fogden själv utnämnde skrivare och fogdetjänare, medan det under hans efterföljares regeringstid var kronan som rekryterade tjänstemännen. I Uppland kan fogden inte ha varit inblandad i rekryteringen, vare sig under Gustav I eller Erik XIV, då han oftast övertog företrädarens personal.

Kiusmaa anger vidare att hela tjänstestaben upplöstes när fogden slutade och den nya fogden fick skaffa ny personal enligt eget godtycke.[37] Detta stämmer för det mesta inte med förhållandena i Uppland. Han anger också att huvuddelen av fogdetjänarna bestod av fria omkringflyttande personer.[38] Hur det var i Uppland kan inte undersökas då det är omöjligt att veta om en Olof Skräddare i ett härad ett visst år är densamme som en namne i ett annat härad ett annat år. Konstateras kan att det var lätt att lämna sin tjänst och att stor personalomsättning bland fogdetjänarna rådde.

2.2 Tjänstgöringstid

För att kunna bedöma om fogdarna och deras närmaste män hade någon lokal förankring eller rättare sagt blev en del av lokalsamhället, har jag undersökt deras sammanhängande tjänstgöringstid i samma yrke och i samma fögderi. De fögderier som ingår i tabell 2 framgår av numren (t ex F3) och namnen på dessa framgår av bilaga 1. Anledning till att inte alla fögderier ingår är att vissa inte existerade under den aktuella perioden och att slotten har uteslutits på grund av att de skiljde sig från övriga fögderier genom att de bland annat hade många specialiserade befattningar. Fogdarnas sammanhängande tjänstgöringstid har till största delen tagits från Almquists Den civila lokalförvaltningen, medan uppgifter om övriga tjänstemän uteslutande kommer från kammarens löneregister.

En person som började som fogdetjänare för att sedan bli underfogde och sluta som fogde återfinns alltså i tre olika kolumner. Jag har valt att dela in tjänstgöringstiden i treårsintervall, förutom den sista som är fyra år. Anledningen till denna indelning är att jag hoppades kunna undvika problemet med luckor i löneregistren, men det har inte fungerat helt ut. Av tabell 2 och kolumnen ”oklara” framgår att 3 av 21 underfogdar, 34 av 88 skrivare, 5 av 13 underskrivare och 191 av 446 fogdetjänare inte har kunnat inplaceras i någon kolumn och detta beror enbart på luckor i löneregistren. På grund av att det stora bortfallet analyseras de bortfallna skrivarna närmare i tabell 3.

Tabell 2 Sammanhängande tjänstgöringstid i samma yrke och samma fögderi

1550-1565 i Uppsala stift och fögderierna F3-F4, F6-7, F9-11, F13-15, F17-18,

F20, F23-28, F30-35, F37-45, antal personer

Yrke	0-3 år	4-6 år	7-9 år	10-12 år	13-16 år	Oklara	Summa
Fogde	81	22	17	2	3	0	125
Underfogde	14	2	1	1	0	3	21
Skrivare	36	12	5	0	1	34	88
Underskrivare	8	0	0	0	0	5	13
Fogdetjänare	226	24	4	1	0	191	446
Summa	365	60	27	4	4	233	693

Källa: KA, Kammarens löneregister 1550-1565, Almquist Den civila lokalförvaltningen

Tabell 3 Analys av antal skrivare i kolumn oklara i tabell 2, efter minsta och maximala års tjänstgöringstid

Max/Min	1	3	5	6	7	8	Summa
4	8	1					9
5	6	1					7
6	6						6
7	2		4				6
8				1			1
9				1			1
10	1				2		3
12						1	1
Summa	23	2	4	2	2	1	34

Källa: KA, Kammarens löneregister 1550-1565.

Det framgår tydligt av tabell 2 att fogdarnas tjänstgöring var kort vilket stämmer bra överens med tidigare forskning. Drygt 65 % (81 av 125) av fogdarna hade en sammanhängande tjänstgöringstid i sitt yrke och samma fögderi på högst 3 år och cirka 18 % högst 6 år. Lika många 22 av 125 arbetade sammanhängande i mer är 10 år. Underfogdarnas tjänstgöring följde samma mönster, 14 av 21 arbetade sammanhängande på samma arbetsplats högst 3 år. Ytterligare 2 av 21 arbetade högst 6 år. Underlaget är litet för att dra några långtgående slutsatser men det verkar troligt att underfogdesysslan var ett genomgångsyrke i väntan på fogdetjänst, vilket styrks av den korta tjänstgöringstiden och att en underfogde som blivit fogde återfinns i materialet. Det hör till undantagen att som Erik Ödgersson arbeta mer än fyra år som underfogde.[39]

Skrivarnas tjänstgöring såg ut som fogdarnas, de flesta arbetade korta perioder, några litet längre och ytterst få längre än 7 år. Eftersom bortfallet i tabell 2 var stort, har det analyserats i tabell 3. Tabellen innehåller de säkra beläggen (minimitjänstgöringen) och det maximalt antal år skrivarna möjligen kan ha arbetat om de fanns i fögderiet den tid det finns luckor i löneregistren. Om resultaten summeras går det att utläsa att åtminstone 70 av 88 skrivare arbetade högst 6 år sammanhängande i samma fögderi och av dem arbetade mer än hälften i högst tre år. Högst 18 av 88 kan ha arbetat 7 år eller mer, men denna siffra är med all säkerhet för hög då osäkerhetsfaktorn är stor (12 av 18 är osäkra).

Underskrivarna som var ytterst få kan bara säkert beläggas ha arbetat högst 3 år sammanhängande. Underskrivarsysslan var säkert en karriärväg för den som ville bli skrivare, men det lilla underlaget ger ingen sådan indikation, ingen underskrivare har återfunnits som skrivare i samma fögderi.

Den stora gruppen fogdetjänares sammanhängande tjänstgöring följer samma mönster som övriga grupper, strax över 50 % av de säkert belagda arbetade högst tre år på samma ställe. Det är uppenbart att många av de oklara hamnar i samma grupp, visserligen är det svårt att visa exakt hur länge varje person tjänstgjort men exempelvis fanns det 1554 bara sju av de 52 fogdetjänare som tjänstgjort 1550 i Uppland kvar på sina poster. Bland de fogdetjänare som arbetat mer är 7 år, t ex Anders Andersson som var 11 år i Tierps härad, var det bara en som blev fogde i samma härad senare i karriären. Tidigare har nämnts flera exempel på att fogdetjänare blev fogdar och skrivare[40], men andra kvalifikationer än tjänstgöringstid var avgörande vid fogdetillsättning.

2.2.1 Sammanfattande diskussion rörande tjänstgöringstid

Det första som kan konstateras när den sammanhängande tjänstgöringstiden för de olika grupperna studeras är hur väl de överensstämde med varandra. Ingen av yrkesgrupperna arbetade någon längre tid på samma plats. Vid en jämförelse med Eva Österbergs resonemang om nämndemän i ”Sega gubbar?” [41] skulle det tyda på att stabiliteten i systemet var låg. Hon anger att under 1500-talet och till en bit in på 1600-talet var det stort deltagande och hög personalomsättning i offentligheten. Jämförs hennes resultat från Långhundra härad, där hon funnit en stor personalomsättning under perioderna 1545-54, 1556-65 och 1583-92, med fögderiet Lång- och Sjuhundra härad (F35) kan konstateras att fogdarna stod för stabiliteten. Under åren 1550-71 satt där bara två fogdar, tretton respektive åtta år, medan det under perioden 1550-65 fanns åtminstone fem olika skrivare. Detta ger upphov till motstridiga tolkningar, men i det stora hela kan fastslås att stabiliteten var låg på grund av alla medarbetares korta tjänstgöringstider.

2.3 Inkomster

För att undersöka hur olika tjänster värderades kommer lönerna, som kan läsas som ett mått på hierarki och status inom förvaltningen, att undersökas. Inkomster redovisade i följande tabeller avser samtliga fogdar, underfogdar, skrivare och underskrivare som antecknats i löneregistren med undantag av slottsfogdarna och deras personal som kommer att redovisas separat och användas som jämförelse. Löner för fogdarna och deras stab i Medelpad, Ångermanland och Gästrikland som i några enstaka fall förekommer i löneregistren har utelämnats. Inkomster som redovisas är den kontanta lön, uttryckt i mark penningar, tjänstemännen erhöll. De erhöll även klädesersättning och den beräknades i aln och bestod av olika tyger som görliskt[42], engelskt och brabantskt[43], men denna ersättning kommer inte att redovisas då värdet är svåruppskattat. Vissa år när det rådde brist på kläde ersattes klädesersättningen med kontanter, dessa är heller inte med i redovisningen, då det skulle försvåra jämförelser över tid. Nämnas skall att till exempel år 1556 i Strängnäs och Västerås stift fick de flesta tjänstemän 6 aln kläde.[44] Fogdarna fick i regel kläde av finare kvalitet, exempelvis berett engelskt, skrivarna kunde få samma kvalitet eller något sämre medan övriga mestadels fick branbantskt kläde. Enstaka uppgifter om andra ersättningar som fårskinn, hosor[45], skor och smör förekommer, sådana ersättningar har heller inte medtagits. Några fogdar erhöll inga kontanter utan hade istället någon förläning eller häradsrätt vars avkastning de skulle försörja sig på. Sådana typer av svåruppskattade ersättningar är heller inte medtagna.

Strängnäs och Västerås stift

Lönerna för år 1549/1550 avser jullönen 1549 och valborgsmässolönen 1550, någon valborgsmässolön för 1549 eller jullön för 1550 har inte återfunnits. Från 1551 förekommer bara helårslöner i löneregistren, med undantag av några halvårslöner för personer som anställts eller slutat under året. De senare lönerna har räknats om till helårslöner. Strängnäs stift ingår till och med år 1560, därefter är det enbart löner från Västerås stift. Alla fögderier existerade inte, eller förekom inte varje år i löneregistren varför antal fogdar i tabell 4 varierar. Noteras bör att några enstaka fogdar som egentligen tillhörde Uppsala stift ingår i materialet eftersom de fanns med i Strängsnäs och Västerås stifts löneregister.

Tabell 4 Helårsinkomst 1549/50-1569 i mark för fogdar i Strängnäs och Västerås stift

Fogdar	49-50	51	52	53	54	55	56	57	60	61	62	63	65	66	68	69
Högsta	100	100	60	100	100	60	100	100	100	100	100	130	150	150	150	150
Lägsta	50	20	30	30	30	30	30	46	40	50	20	60	60	100	100	100
Antal	20	18	21	21	17	25	23	16	18	19	16	12	11	13	10	10
Median	60	60	60	60	60	50	60	60	60	60	60	100	100	100	100	100
Medel	60	54	53	58	54	50	57	60	60	73	74	90	105	108	110	114